SKÄRVOR

Anders Björnsson

Telefonsamtalen med min syster avbryts allt som oftast. Hon säger, att det är Säpo. Det tror inte jag. Jag är för obetydlig för det.

*

”Varje land som inte inger mig leda är ett land som inte har något att lära mig.” (Albert Camus, Framsidan och frånsidan. 1937.)

*

Nej, Ragnar Thoursie skrev inte sin Sundbybergsprolog till invigningen av ett nytt stadscentrum utan för att staden firade 25-årsjubileum av sina stadsprivilegier (Magnus Ringgren i Aftonbladet 26/4). En av mina historievänner förväxlar Benedict Anderson (”imagined communities”) med brorsan, Perry. En annan skrev en bok om Dag Hammarskjöld och gjorde Adlai Stevenson till USA:s utrikesminister. Solida skribenter som ibland snavar på tangentbordet.

*

Solade sig i glansen av Thomas och Mats när de dog och sedan, när HE skandaliserats, av honom. Perverst.

*

Det går inte att föra över Peter Handke till svenska. Han måste födas på nytt på svenska. (Dagboken. Efter ett lektörsuppdrag.)

*

Den som har lätt för att uttrycka sig måste spara på orden.

*

Oftalmologen Sköld Peter Matthis’ bortgång påminner mig om att jag bör få min gråstarroperation på bägge ögonen, så snart dos 2 av AZ har verkat. Sköld Peter dömdes i ungdomen till höga dagsböter för en fredlig demonstration. Smitaren, som körde över honom så att han avled, undgår straff.

*

”Pladdret är/moltigandets ansikte utåt”, påstår Eric Fylkeson (Älskade förlust. 2018). Han skriver också:

”Att väga en kortlek i handen är att väga

världen, men till skillnad från andra

omvärldsanalyser äger världen i form av

en lek i handen ett polärt behag, alltid

fylld och fjäderlätt.”

Cirka 80 ”inte helt okomplicerade gram” ska den väga, märke Öbergs.

*

Riksrevisionen: Priserna på bilprovningen har gått upp med 56 procent sedan avreglering och privatisering 2010. Under samma tid har konsumentprisindex stigit med 10 procent. Betyder detta något alls för makroekonomisk teoribildning? (Jfr motsvarande prisutveckling på läkemedel och elförsörjning, och förväntad på fri hyressättning av bostäder.)

*

Angående häxor (av bägge könen, finns i stora skaror på SH). Lönlöst att inleda strid mot dem, eftersom de aldrig erkänner sig besegrade. Således får man inte heller flankstöd.

*

Blek eftertanke. Skrev en essä till kommunens översiktsplanering, 1990. Jag efterlyste kaféer, mötesplatser, där goda samtal kunde äga rum. Idag är hela stadskärnan full av restauranger, caffe latte-ställen, pubar för jäktade respektive utslagna. Nästan all annan småkommers har försvunnit. (Under arbetet med en artikel om den canceroida staden.)

*

Valfrihet i vården är en mördarbakterie.

*

Man kan vara förvissad om att de som mest högljutt larmar om falska nyheter är de mest energiska desinformatörerna.

*

Jag: en diversearbetare. (Jfr Bromstensonen Fylkesons kompis Buckla Hanssons farsa: ”jobbade som rakbladsprovare/på en industri i Sundbyberg/men rekognoserade också på tippen i/Lövsta, med eget flak”.)

*

Stora tänkare som inte kan skilja på Fahrenheit och Celsius och ständigt uppfinner hjulet på nytt. Som anser att Sverige på 70-talet var ett DDR i miniatyr. Vilken oförsynthet mot dem som levde i den polisiära arbetare- och bondestaten! Och som ville komma därifrån. Några sökte sig till Sverige.

*

”Vi är inte där än, där vi kan avskaffa begreppen man och kvinna.” (Pingstaftonsintervju med ett före detta statsråd, som bjuder på sin före detta sambos självmord. Dagens Nyheter 22/5–21.) Inte heller begreppen barn och vuxen antagligen: för i annat fall kan det väl inte finnas pedofili? Det vill säga övergrepp mot mycket unga. Inte heller död och levande: nekrofili? Djur och människa: zoofili? NB: kategorisering som ett humanistiskt imperativ!

*

Gillar långa preludier (se, hör hur J. S. Bachs andra engelska svit inleds!) och korta avslut (svårare att finna, på rak arm).

*

Hellre skriver jag en bok om min hund än en om min cancer; om våra äppelträd hellre än om vår privatekonomi och våra bostadsförhållanden. Detta verkar rätt gammeldags.

*

”Hur många entreprenörer har ett land råd med?” (Ur korrespondensen.)

*

”Vallmon gör sig nu redo vid trappen, pionerna under James Grieve-trädet. Rädisorna är saftiga. Köpte både frukt och grönsaker vid Litslenarondellen. Var gång jag handlar där, betalar jag 125 kronor. Oavsett för vad och hur mycket. Jag frågar aldrig, varför summan alltid blir densamma. Det skulle genera mig. För några år sedan köpte jag en vacker linnekostym på Jaber i Uppsala. Till starkt nedsatt pris. Vid utgången mötte jag en dam ur yttre bekantskapskretsen: ’Min son skulle aldrig köpa en kostym under 18 000 kronor’, sa hon, utan att genera sig. Sedan gick Jaber i konkurs.” (Från ett aldrig avsänt brev, början av juni.)

*

K. missnöjd med sina intervjusvar. Så många öh:n, äh:n. Hör igenom. Ett levande samtal! Eftertänksamhet. Överraskningar. Instämmande mummel. Skratt. Under min första tid på radion var jag översjälvkritisk, och jag gjorde några riktigt dåliga program.

*

Mygg. En av stenstadens få välsignelser: att man slipper dem.

*

”Läsa ska vara en njutning, inte en påfrestning”, skriver jag till min vän bokförläggaren.



Inför midsommaren 2021.