Psalmer på älvdalska i nya psalmboken?

− Ja, nu kan det faktiskt bli verklighet , säger artikelförfattaren. 

Björn Rehnström

Kort presentation av mig: 75 år, född i Sollentuna, Stockholm. Flyttade till Älvdalen 1977 och jobbade på Mora Tidnings lokalredaktion till pensioneringen 2014. Drev en kampanj i Mora Tidning för att rädda språket i början av 1980-talet, vilket resulterade i bildandet av  föreningen Ulum Dalska (”Vi ska prata älvdalska”), där jag för närvarande är sekreterare. Fick Älvdalens kommuns kulturpris 2006, men vägrade att ta emot pengarna om de fick utgöra grundplåten i ett språkpris: Övdals-Byönn, vilket har delats ut sedan dess med 10 000 kronor per år till en person som gjort något extra för älvdalska språket. Har skrivit flera böcker på älvdalska och håller sedan 3 år även kurs i älvdalska på nätet. Kursen har nu 3 400 elever från hela världen och över 650 korta videolektioner med förklaring på svenska och engelska. Björn Rehnström har tidigare medarbetat i Förr och Nu med följande artiklar:
Dataspelet Minecraft översatt till älvdalska (Nr 3 2020); Älvdalsk ordbok (Nr 2 2021); Första vägskylten med text bara på älvdalska språket (Nr 3 2021); Långfilm planeras i Älvdalen (Nr 4 2022)

Ulum Dalska

1984 startades en förening med det underliga namnet Ulum Dalska i Älvdalen, några mil norr om Mora i Dalarna. Namnet Ulum Dalska betyder ”Vi ska prata älvdalska”. Då var det ingen som ens i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att man skulle kunna få psalmer i den svenska psalmboken på detta säregna, mytomspunna och högt stående språk som tycktes ha sin väg mot språkdöden spikrakt framför sig.  Men nu är det fullt möjligt att det blir verklighet.  

DET älvdalska språket

En del forskare menar att älvdalskan började ta sina första staplande ord ur den protogermanska språkmyllan redan på 500-talet efter vår tideräknings början. Den första skriftliga älvdalskan finns i en komedi som skrevs till Konung Gustav den förstes ära år 1622.

När skogsbruket kom till Dalarna i slutet på 1800-talet blev inflyttningen till Älvdalen stor. Detta tillsammans med kyrkans, skolans och andra myndigheters ointresse gjorde att det säregna språket i Älvdalen började få problem. Ändå levde det relativt starkt sida vid sida med svenskan i relativ trygghet ända tills början på 1900-talet. Sedan började språket tappa talare och på 1950-talet blev det allt vanligare att älvdalingarna pratade svenska med barnen, speciellt i Älvdalens kyrkby. Kommunen visade inget intresse för älvdalskan. Inte heller staten. Eller älvdalingarna själva i någon större omfattning.

Trots att kontakten med det svenska storsamhället lärt människorna i älvdalen hur fint det var att prata svenska och hur fult det var att ”dalska” som man sa här så fanns det dock en spirande stolthet över detta märkvärdiga språk hos folket i Älvdalen, djupt inne i själen. När så Mora Tidning 1984 genom en kampanj frågade läsarna om de ville att älvdalskan skulle räddas så blev det ett rungande JA från älvdalingarna.

Älvdalingarna tar ställning för sitt språk

Föreningen Ulum Dalska bildades och arbetade under många år med en envishet som var otrolig. Sakta men säkert ändrades inställningen och kunskapen om vilket otroligt spännande, märkvärdigt och rikt språk som fanns i den lilla dalasocknen. Älvdalen spred sig över världen.  

En del böcker började skrivas, ett stavningssystem skapades, kurser hölls och intresset blev allt starkare. Musik skrevs och i början av 2000-talet spelades den första musikalen –Oðerwais (som betyder annorlunda) helt på älvdalska i samband med en stor forskarkonferens om språket.

Fler böcker skrevs och översattes, fler kurser hölls och intresset för språket älvdalska ökade markant, både i kommunen, regionalt och nationellt. Med tiden spred sig intresset långt utanför Sveriges gränser. Lingvistorganisationen SIL i Texas – som ger språk iso-koder för att kunna verka i en globaliserad datavärld – erkände älvdalskan som ett språk. Det gjorde också mängder av forskare runt om i världen och antalet lingvister som har älvdalska som specialintresse ökar stadigt.

Europarådet uppmanar till erkännande

 Europarådet har fem gånger uppmanat den svenska regeringen att erkänna älvdalskan som ett språk och Älvdalens kommun har fattat beslut att stödja föreningen Ulum Dalska i kampen för älvdalskans erkännande. Kommunen har också anställda som arbetar med och för språket.

Flera myndigheter under den svenska regeringen har också erkänt älvdalskan, bland dem Myndigheten för tillgängliga media som gett älvdalskan ett eget blindskriftsalfabet och Arvsfonden som gett nära åtta miljoner till älvdalskans revitalisering bland barn och unga. Detta projekt har lett till att alla skolbarn i Älvdalen nu erbjuds undervisning i älvdalska i skolan. Undervisningsmaterial för detta har tagits fram och ett tiotal pedagoger har högskoleutbildats för detta ändamål. Böcker för förskolebarn, skolbarn och ungdomar har tryckts och filmen Pelle Svanslös har dubbats till älvdalska. Dataspelet Minecraft kan nu spelas också på älvdalska. Många nya barnvisor och så kallad ”Epa-traktormusik” har skrivits på älvdalska och ”reklamfilmer” har producerats.

Alla skolbarn i Älvdalen fick också i fjol – för första gången någonsin − rätten att läsa älvdalska och för detta har kommunen utbildat tio pedagoger. Förutom att de kan läsa, lyssna och lära sig älvdalska har ungdomarna som klarar ett prov i årskurs nio nu också möjlighet att få ett stipendium på upp till 6 000 kronor.

Bibelns evangelier

Sedan några år finns också de fyra evangelierna översatta till älvdalska och läses i kyrkan vid lämpliga tillfällen. Församlingen har också bett att få ”Barnens bibel”, som varje år delas ut till alla femåringar i församlingen, översatt till älvdalska. Biskop Mikael Mogren i Västerås är mycket intresserad och då han förra året installerade en ny kyrkoherde i församlingen läste han Välsignelsen på älvdalska och inspirerade därmed den nya kyrkoherden att göra samma sak.

Att biskopen i slutet av förra året uppmanade Ulum Dalska att skicka in psalmer på älvdalska till Psalmbokskommittén, som arbetar med en modernisering av psalmboken, följde liksom bara en utstakad väg för språket i Älvdalen. Nu har Ulum Dalska skickat in förslag på fyra psalmer till den nya psalmboken och därmed är det alltså fullt möjligt att det i nästa upplaga av psalmboken kan komma att finnas psalmer på det språk som vår regering inte vill erkänna som ett språk.

På förslag av biskop Mikael Mogren har Ulum Dalska nu översatt Psalm 629  ”Så kort var den fröjd”. ”Den blomstertid nu kommer” finns också med liksom någon psalm till och en nyskriven visa av Verf Lena Egardt. Som ett litet smakprov följer här början på ”Den blomstertid nu kommer” översatt av Bengt Åkerberg:

Psalm 199:1 Den blomstertid nu kommer/ Nų wittern grą´ll ar ferið

Nų wittern grą´ll ar ferið,

og gryön werd oll natur.

Nų wårę snąrt ar werið,

og fägrindję werd stur.

Ny krapt so tainer ollt jär

frą̊ imblem stråler nið.

Eð ir it laingger kollt jär

og ollt al limmen wið.

Kort om det älvdalska språket

Mycket kortfattad redogörelse för vad som utmärker älvdalskan.

Älvdalskan har fyra kasus: nominativ, genitiv, dativ och ackusativ.

Substantiven har tre genus: alla saker och ting är antingen han, hon eller det (den finns inte) och alla böjs i den regelbundna älvdalskan efter det kasus det står i och efter person och numerus.

En björk och en gran är hon, en bil och en stol är han och ett träd eller ett berg är ”det”. I stället för att säga ”den björken, den granen säger man på älvdalska: ą̊-dar grånę, ą̊ -dar byörtję,  i stället för den bilen och den stolen säger vi an biln och an stuoln.

Ta ordet ”flicka” som är kulla på älvdalska. Det heter i nominativ įe kulla eller kullą. Nasalerat a (ą) på slutet visar att det är bestämd form. 

I dativ heter meningen ”Jag sitter på en flicka/flickan” : Ig sit upą̊ ien kullu /Ig sit upą̊ kullun

I ackusativ heter ”Jag ser en flicka/ flickan”: Ig sir ien kullu/ Ig sir kullų.

Älvdalskan har också tecknet ð som betecknar ungefär samma ljud som th i engelskans father och w som ger samma ljud som i engelskans Water.

Prepositioner som styr det efterföljande substantivets grammatiska ”kön” är också väldigt viktiga. I princip är det samma prepositioner som finns i tyskan. Och de styr dativ eller ackusativ beroende på olika saker. Som exempel heter ”Älvdalen” Övdaln i grundformen. ”Älvdalen är en by” blir alltså Övdaln ir ien by. Men ”Jag bor i Älvdalen” blir: Ig byddjer i Övdalim.

Den som vill veta mer om det oerhört vackra och högt utvecklade språket älvdalska kan läsa vidare i Bengt Åkerbergs grammatik (570 sidor) som kom ut 2012. Den och många andra böcker finns att köpa på ulumdalska.se för den som är intresserad.

Den som vill lära sig kan också gå med i Ulum Dalskas gratiskurs på facebook. Kursen heter något så konstigt som Älvdalska bytes mot armhävningar. Kursen har nu över 3 400 elever från hela världen. Det är fler än de 2 500 som har älvdalskan som modersmål.  Just nu är det över 670 korta videolektioner med översättning och förklaring på svenska och engelska. Och nu har ungdomar tagit över stora delar av uppläsningen av lektionerna i kursen.