Utredning slår nya flisor ur yttrandefrihetsgrundlagarna
Nils Funcke är journalist och har blanda annat varit utgivaren för tidningen Riksdag & Departement samt vd för föreningen Utgivarna. Han är ledamot i Mediernas Etiknämnd och författare till tre böcker om tryck- och yttrandefriheten samt offentlighetsprincipen, bland annat Att publicera (2019).
Nils Funcke
Så var det dags igen. Före sommaren väntas regeringen lämna en lagrådsremiss om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Utredningen som ligger till grund för det kommande förslaget slår nya flisor ur yttrandefrihetsgrundlagarna. De tappar i förutsebarhet och åderlåts på skyddet för yttrandefriheten.
Vid de två senaste revisionerna infördes en rad så kallade delegationsbestämmelser. De innebär att vissa yttranden lyfts ut ur grundlagarna eller att deras tillämpningsområde kringskärs. Som exempel kan nämnas att 2015 försämrades det så kallade korrespondentskyddet som ska garantera anonymitetsskyddet för de som lämnar uppgifter till utländska korrespondenter i Sverige. Bland de förändringar som trädde i kraft 2019 utökades möjligheten för Sverige att bistå andra stater med hjälp även inom yttrandefrihetsgrundlagarnas område.
Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihets-grundlagen
Många av de befintliga delegationsbestämmelserna i TF/YGL (= Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen) är försvarliga. De är noga avgränsade som till exempel undantaget för annonser för tobak och alkohol.
I sitt betänkande Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten (SOU 2020:45) noterar 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté problemet med att undanta yttranden från grundlagen. Kommittén skriver att nya delegationsbestämmelser bör övervägas noga eftersom de begränsar grundlagarna tillämpningsområdet och ”öppnar upp för fler undantag i framtiden”.
Därefter går kommittén vidare med att föreslå än fler och än mer töjbara delegationsregler. De är i flera fall dåligt underbyggda och avviker från den svenska traditionen med förutsebara grundlagar. Detta är extra viktigt med tanke på att yttrandefrihetsgrundlagarna alltid har lästs ordrätt. De tolkas utifrån sin ordalydelse och mindre efter motivtexter.
En av de mer uppmärksammade gäller regleringen av vissa uppgiftssamlingar
Kommitténs föreslår att vissa söktjänster med uppgifter om enskilda i brottmålsdomar inte ska omfattas av TF/YGL. Det innebär att även om det finns utgivningsbevis för verksamheten ska uppgiftsamlingarna prövas enligt dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. Tillsynen skulle utövas av Integritetsskyddsmyndigheten (fd Datainspektionen) och inte av Justitiekanslern.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition inför den förra revideringen av TF/YGL stoppades förslaget om att utesluta vissa söktjänster, läs Lexbase, från det förstärkta grundlagsskyddet. Konstitutionsutskottet menade att förslaget var inriktat på och avsåg att begränsa vilka som skulle få tillgång till uppgifterna när utgångspunkten istället borde vara syftet med söktjänsterna.
Nu kommer förslaget tillbaka i något ny prägel men i sak är inget ändrat. Istället för att i lagtexten tala om formerna för hur en uppgiftssamling hålls tillgänglig vill kommittén att det avgörande ska vara uppgiftsamlingens ”karaktär”. Men även i det nya förslaget ska uppgiftsamlingar uteslutas från grundlagsskydd om det ”finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet”.
Vid denna bedömning ska det enligt kommittén göras en ”helhetsbedömning” av söktjänsten. Bland annat vad gäller vilka uppgifter den innehåller och vilka personer som uppgifterna gäller.
Bland annat beskriver kommittén att vissa tjänster kräver medlemskap och riktar sig till professionella användare medan andra som t.ex. Lexbase inordnas i kategorin nyhetstjänst. Detta kan svårligen beskrivas som något annat än att man anser att de har olika karaktär. När det gäller de professionellt inriktade rättsdatabaserna konstaterar kommittén att även om det inte är det ”primära syftet” så går det att söka på personnamn även i dessa. Hela kommitténs argumentation i denna del rymmer underförstått att tjänsternas målgrupper har betydelse vid helhetsbedömningen. Bland annat skriver kommittén att enskilda kan lida skada om ”vissa söktjänster på internet sprids till allmänheten”.
I klartext: jurister, myndigheter, företag och journalister, de som kan betala höga avgifter för vissa tjänster, ska få tillgång till uppgifterna men inte allmänheten i stort. Offentlighetsprincipen till alla rent formellt men reellt enbart till vissa. En märklig och beklaglig syn på de medborgerliga rättigheterna.
Men det är värre än så
Kommittén inser att de förslagna skrivningarna innebär att även en tidningsredaktions sammanställning av t.ex. personer i kriminella gäng och deras brott träffas. Därför ser sig kommittén sig nödd och tvungen att uttryckligen undanta sådana publiceringar. I betänkandet nämns även mediers sammanställningar över politiker som dömts för brott som ett exempel på uppgiftsamlingar som även fortsättningsvis ska omfattas av TF/YGL. Kommittén menar att sådana uppgiftsamlingar syftar till att bidra till en fri och allsidig upplysning.
Bekymret är att lagtexten kan komma att tolkas på annat sätt i ett annat samhällsklimat. Även om kommittén framhåller betydelsen av en granskande journalistik visar historien att grundlagarna läses till sin bokstav och ju vidare tolkningsmöjligheter ju mer flexibla blir de att använda i ett skymningsläge.
Utan någon närmare motivering överger kommittén begreppet ”söktjänster” när den formulera lagtexten. Istället används det vidare begreppet ”uppgiftssamling”. Någon definition eller försök att avgränsa hur många uppgifter som krävs för att de ska utgöra en ”uppgiftssamling” ges inte. En uppgiftsamling kan ju omfatta ett flertal uppgifter om ett fåtal individer eller ett fåtal uppgifter om många enskilda. Därtill föreslås att inte endast fullständiga domar utan även ”personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder” skall innefattas i begreppet uppgiftssamling.
Övergången från ”renodlad söktjänst” till ”uppgiftssamling” är försåtlig
Med uppgiftssamling träffas inte enbart rena rättsdatabaser utan även sammanställningar och kartläggningar som publiceras i dagspress, webbtidningar och etermedier som omfattas av TF och YGL.
Det bör därför påminnas om att rättsdatabaserna utgör en förutsättning för den granskande journalistiken, forskningen och samhällsdebatten!
Därtill finns förslag i en annan delegationsregel som skulle vidga kontrollen över public service-företagen. Deras unika webbpubliceringar prövas idag enligt samma regler och bestämmelser som dagspressens. Nu vill kommittén med motiveringen att det skulle stärka SVT, SR och UR:s legitimitet att det statliga tillsynsorganet Granskningsnämnden ska utöva tillsyn även över dessa publiceringar.
Förslaget utgör på sikt ett hot även mot övriga mediers publiceringar på internet. Med förslaget tas en tydlig spärr mot särskilda villkor bort och öppnar för att det i framtiden kan komma att ställas särskilda villkor t.ex. på periodiska skrifter som uppbär statsstöd.