Fyra dikter
Håkan Ågren
I.
MORFARS ÖGA
Min morfar –
grovarbetaren
höll sig med en
favoritdikt
Jag skulle bli slav? Nej så djävlar anamma!
Om biltog och brödlös jag blir gör detsamma
när jag satt i hans knä
och tittade upp såg jag i
porslinsögat
den vackraste stumfilm man kan tänka sig
om hur världens arbetare tillsammans
lyfte upp jordklotet
och bar det
på sina axlar
hans blinda öga
gjorde mig seende
(Citatet från Fabian Månssons Stridssång)
II.
RANKBÄCKEN
Snön föll uppåt och plogbilen
hade fullt jobb mellan Rankbäcken,
Kråkslottet och himlen
i bokhyllan trängdes farmors Pietisten
Nytt och gammalt från nådens rike med
Ivar Lo:s Statarna
Hylands röst i radion men ännu ingen tv
matchen spelades enbart i våra huvuden
och alla mål gjordes mellan våra öron
man fick akta näsan när dom sköt
III.
SNÖRÖK
Isfiske på en sjö i Hälsingland
jag borrar hål i isen
skrapar bort issörjan och
sänker ner betet i djupet
endast en tunn lina förbinder mig nu med
livet och
döden,
men är jag i slutet eller
i början av den?
snöröken – de gamla tallarnas andedräkt –
försvinner bort mellan de unga träden
och lägger sig försiktigt till rätta ute på myren
tre ladugrå vindskydd hukar sig
och tre tjärade båtar väntar på
tre gamla skogsarbetare
som ska vända dem rätt
på kvällen tar jag fram en bok om samernas historia
när jag öppnar den drar snöröken från dagens fisketur
rätt igenom den
sida för sida,
snart syns inte längre
mina fotspår
IV.
VARNING FÖR SVENSKA TERMITER
Inatt har jag färdats på termiternas ryggar,
de var så målmedvetna
sprang i det klaraste månljus, undvek dånande långtradardäck
besegrade flerhundraåriga fångstgropar
stannade bara när de behövde sätta i sig en
anslagstavla med gamla föreningsmeddelanden
till slut var vi äntligen framme vid min födelseort
där åt termiterna upp mitt barndomshem
till och med den gamla postlådan
nu tvingas jag leva om allt,
börja om från början
göra om samma misstag
vet inte om jag orkar