Världsarv ska räddas i Palestina: Födelsekyrkan i Betlehem. Nordiska helgon i centrum för internationellt fredsprojekt.

av Anne Lidén

Anne Lidén, lektor i bilddidaktik , konst- och museipedagogik vid Stockholms universitet, berättar här om ansträngningarna att skydda Födelsekyrkan i Betlehem. Enligt den kristna legenden är kyrkan platsen för Jesus födelse, vilken enligt modern bibelforskning ska ha inträffat någon gång mellan åren 7 och 4 f.Kr. Sedan 2008 är Födelsekyrkan i Betlehem av Unesco listat som ett av de mest hotade centrala världsarven. Trycket från den aldrig sinande strömmen av pilgrimer och turister i området samt den olösta Israel-Palestina-konflikten utsätter byggnaden och dess utsmyckningar för stora påfrestningar och risker.  Av särskilt skandinaviskt intresse är att ett av de äldsta nordiska kvinnoporträtten från medeltiden återfinns på en av pelarna i kyrkans mitt. I artikeln redogörs också för det norsk-palestinska projektet att på norsk mark återskapa en av Födelsekyrkans marmorpelare på vilken martyrkungen Olav den helige finns avbildad, ett projekt som framgångsrikt avslutades sommaren 2016.     

Ett hotat världsarv

Födelsekyrkan i Betlehem i Palestina anses enligt tradition vara platsen för Kristi födelse och är därför ett av de mest centrala pilgrimsmålen för kristen vallfart. Särskilt under jultid besöker troende själva Födelsegrottan, där Jesu mirakelfödsel ska ha skett. Mängder av pilgrimer och övriga turister besöker dock platsen och staden under hela året. Idag är den en av de äldsta kristna kyrkorna som är i bruk, och den administreras enligt Status Quo of the Holy Places från 1878 av armeniska, katolska och grekisk-ortodoxa klosterordnar gemensamt. Det dagliga ansvaret delas sedan en tid även med ledningen för staden Betlehem och den palestinska statsledningen, men nu vilar ansvaret för detta kulturarv även på hela världssamfundet. Ett särskilt ansvar har de skandinaviska länderna, eftersom ett av de äldsta nordiska kvinnoporträtten från medeltiden återfinns på en av pelarna i kyrkans mitt. Bilden av denna kvinnliga pilgrim har intresserat internationell forskning länge, och intresset ökar för henne även i Norden.

Bild 1. Födelsekyrkans interiör före restaureringen. Kyrkorummets marmorpelare på södra sidan. (Foto Public domain). 

Födelsekyrkans gamla byggnadsmaterial har försvagats under århundraden och det ökande antalet pilgrimer och turister har också inneburit ett stort slitage. Kyrkan grundades på 300-talet, återuppbyggdes på 600-talet och utvidgades sedan med klosterbyggnader under korstågstiden. Under 1100-talet utformades kyrkans interiör med stort bildprogram i bysantinsk stil av mosaiker, väggmålningar och pelarmålningar. Målningar och mosaiker har dock genom åren täckts av ett tjockt brunt lager av fett och sot från vaxljus och rökelse. [Bild 1.] Men detta kristna kulturarv är även ständigt under direkt hot på grund av den långvariga konflikten och kriget i Mellanöstern. Unescos världsarvsorganisation bedömde 2008 att Födelsekyrkan hörde till de mest hotade kulturarven i världen, och det påtagliga behovet av skydd, konservering och restaurering blev uppenbart för det internationella samfundet.

Betlehem Charter 2008

The Betlehem Charter 2008 upprättades av staden Betlehem och den palestinska regeringen. Man började planeringen för en omfattande restaurering, och en officiell Palestinian Restoration Plan upprättades (www.unesco.org; www.nativityrestoration.ps). Så blev Födelsekyrkan och hela dess byggnadskomplex samt pilgrimsvägen klassade som världsarv, det första världsarvet på palestinskt territorium. I juni 2012 sattes denna plats upp på Unescos världsarvslista som World Heritage Site of Palestine, och motiveringen presenteras på deras hemsida (whc.unesco.org/en/list/1433). Restaureringen av kyrkan kunde starta 2013 och då täcktes alla väggar och pelare in med skyddande dukar och paneler. Besökarna får istället gå i en trång passage i mitten av kyrkorummet, där en utställning visade restaureringens olika steg, som man också kan följa på internet. Efter att takets träbyggnad reparerats har arbetet sedan fortsatt med väggar och mosaiker. Sommaren 2016 kunde man se de avtäckta väggmosaikerna lysa i klara färger och en ”ny” mosaikängel hittades dold under ett lager av gips. År 2017 börjar så arbetet med marmorpelarna och deras helgonmålningar och därefter kommer golvets mosaiker att restaureras. Så småningom ska man kunna få se målningarna i ljusa färger.

Sankt Olav

Bild 1 b. Nordisk skulptur av Sankt Olav med yxa 1510. Koret i Sankt Olofs kyrka i Sankt Olofs socken i Simrishamns kommun, Skåne. I Norge kallas kung Olav II Haraldson även Heilag-Olav. Fotograf: David Castor. (Källa Open domain)

 

Många av de fyrtiofyra pelarna i kyrkans centrala hall är prydda med bilder av kristna helgon. Två pelare från omkring 1150 -1160 har målningar av nordiska helgon som bär krona, gloria, bysantinsk hovdräkt och sköld, martyrkungarna Sankt Knut av Danmark och Sankt Olav av Norge, som också bär en tydlig inskription ”SCS OLAUUS REX: NORVAGIE”. Intill de båda nordiska helgonen står pelare med bilder av Sankt Stefan och Sankt Vincent. På Olavspelaren finns ett av Nordens äldsta kvinnoporträtt i det heliga landet, nämligen en kvinna som knäböjer i bön vid helgonkungens fötter. Hon har av de internationella konsthistoriska forskarna tolkats som en nordisk pilgrim av kunglig börd, sannolikt en kvinnlig donator som instiftat Olavsbilden, och en närmare identifikation av henne tas upp nedan. [Bild 2-3]

 

 

 

 

 

 

 

Bild 2. T.v Målningen på Olavspelaren är täckt av mörk sot. Kvinnlig donator knäböjer vid Olav den heliges fötter. Foto Birger Lindstad oktober 2015. 

Bild 3 a. Kopia av pelarmålningen med Olav den helige. Th. Akvarell i skala 1:1 från 1930 av Thaddeus Rychter. Foto Riksantikvaren Oslo. Återgivet från Lidén 1999.

Men först vill jag ge en bakgrund till det internationella freds- och jubileumsprojekt som genomförts 2016 i Sarpsborg kring den medeltida Olavspelaren från Betlehem. Det är ett norskt projekt som utgår från stadens Sarpsborg egen historia och urbana Olavsarv, men som fick en särskild internationell utveckling på grund av Nobels fredspris.

Hemliga fredsmöten i Sarpsborg 1993 under Osloavtalets process

År 2016 har staden Sarpsborg i Norge firat sitt 1000-årsjubileum med anledning av att landets vikingakung Olav II Haraldsson (995 -1030), martyrkungen Olav den helige, enligt Snorre Sturlassons saga grundade staden Borg år 1016 intill Sarpforsen i den stora floden Glomma. Kungen lät bygga en vall och inrättade kunglig, kyrklig och rättslig makt i staden, som sedan fick namnet Sarpsborg (www.sarpsborg2016.no). Tack vare timret, forsen och floden utvecklades industrin genom åren, och Sarpsborg har idag vuxit till en av Norges största industristäder. Staden firade detta Olavsarv 1916 då en bronsskulptur med vikingakungen ställdes upp på torget, och sedan inrättades ett länsmuseum för Östfold, ett norskt Skansen, på platsen för den medeltida staden Borg. Mot denna historiska bakgrund ska man se den gemensamma storsatsningen för stadens tusenårsjubileum 2016. Varför detta jubileum av Sankt Olav också blivit ett fredsprojekt kring Födelsekyrkan i Betlehem, har direkt att göra med staden Sarpsborgs roll i fredsprocessen mellan Israel och Palestina under 1990-talet. Då blev de två städerna vänorter och under dessa tjugo år har samarbetet fördjupats.

Under fredsprocessen mellan Israel och Palestina vintern och våren 1993 spelade staden Sarpsborg en avgörande roll för fredssamtalens utveckling. Då fördes hemliga samtal mellan parterna. Mötena mellan Israels president Yitzhak Rabin (1922-1995) och Palestinas ordförande Yassir Arafat (1929-2004) ägde rum just i Sarpsborg, på herrgården Borregaard Hovedgaard. Även Israels minister Shimon Peres (1923-2016) deltog. (En del av de hemliga mötena ägde även rum i Stockholm). FN-resolutionerna 242 och 338 bildade en bas för samtalen. Själva fredsdokumentet The Oslo Agreement Treaty signerades först i Oslo, i samma rum och faktiskt vid samma bord som den fredsöverenskommelse som en gång skrevs under vid unionsupplösningen mellan Norge och Sverige 1905. Men det slutliga undertecknandet av The Oslo I Accords ägde rum på hösten 1993 i Vita Huset i Washington, under den amerikanske presidenten Bill Clintons överinseende. Följande år 1994 mottog Arafat, Rabin och Peres Nobels fredspris i Oslo för sina insatser ”to create peace in the Middle East”. På grund av att Yitzhak Rabin mördades 1995 fick ordförande Yassir Arafat genomföra detta fredsprojekt (”roadmap to peace”) med Israels nye president Shimon Peres. En av förhandlarna då var Mahmoud Abbas, idag palestinsk president sedan 2005. Osloavtalets resulterade i ett steg mot en tvåstatslösning, och att det kunde inrättas ett palestinskt styre på delar av det gamla Palestina, The Palestinian Authority, Västbanken och Gaza. Därefter har fredsprocessen haft många stora motgångar, konflikterna och folkets lidande kvarstår utan lösningar. Men den palestinska myndigheten fortsätter fredsarbetet, bland annat med sina vänorter runt om i världen.

Anknytning till det Heliga Landet, Terra Sancta

Engagemanget i fredsprocessen 1993 och fredspriset 1994 innebar för staden Sarpsborg en närmare anknytning till det Heliga Landet, Terra Sancta, och särskilt till staden Betlehem. En officiell vänskapsförening mellan de två städerna bildades 1994 och ömsesidiga kontakter etablerades. I centrum för denna vänskap stod det faktum att den äldsta bevarade bilden av Norges helgonkung Olav den helige från omkring 1150 finns på en pelare just i Födelsekyrkan i Betlehem (se bild ovan). På så sätt blev den medeltida Olavspelarens kungabild en aktuell och samtida symbol för fred. Tre år senare 1997 undertecknades en officiell överenskommelse mellan de två städerna att bli vänorter,”twin-towns”. Samma år hölls också på Sarpsborgs officiella helgondagar för Olav den helige, ”Olsok-festen” 28 juli-3 augusti, ett vetenskapligt Olavsymposium i herrgården Borregaard Hovedgaard. Jag fick då möjlighet att hålla föredrag kring Olav den helige och det heliga landet, där jag kunde lägga fram min forskning om Olavspelaren i Betlehem.

Det attribut som helgonkungen bär i pelarbilden visar inte som många tidigare trott någon stridsyxa (ett vanligt Olavsattribut i övrigt), utan det rör sig snarare om en spira med ett eventuellt kors. Således är det inte som rå viking och våldsam krigare kung Olav framträder i Betlehem, utan mer som en stillsam väktare av den kristna tron. Gestalten visar kyrkans kung Olav, som lade ner sina vapen i slaget vid Stiklestad 1030 [1], en mer fredlig martyr. Jag föreslog då som identifikation av den kvinnliga donatorsbilden nämligen Kristin Sigurdsdotter (1125-1178), som var dotter till Sigurd Jorsalafarare. När konserveringen och restaureringen av pelarmålningarna blir avslutade så ska hennes porträtt kunna friläggas från brunt sot och man ska kunna se hennes gestalt i klarare färger.

Freds- och jubileumsprojekt mellan Sarpsborg och Betlehem

Vänskapsföreningens Sarpsborg-Betlehems arbete sedan 1997 har inte haft fokus på konsthistorisk problematik kring pelarens medeltida kvinnliga donator, utan man har koncentrerat sig på gemensamma utbyten och på pilgrimsresor, och på julfärder där Jesu liv och lidande stått i centrum. Men ett återkommande önskemål från föreningens medlemmar har varit att kunna återskapa Betlehems medeltida Olavsbild hemma i Sarpsborg på något sätt. Tjugo års vänskapsarbete har resulterat i ett tätt och rikt kulturellt samarbete, som inför Sarpsborgs jubileumsår 2016 fått sin största manifestation.

När Sarpsborgs tusenårsjubileum 2016 skulle planeras mer i detalj deltog stadens borgmästare Sindre Martinsen Evje på vänskapsföreningens julresa 2013 till Betlehem och besökte då Födelsekyrkan och Födelsegrottan. Alla pelarna var dock täckta av träpaneler, så han kunde inte se originalmålningen på den brunsotiga Olavspelaren. [Bild 3 b]. Men vid detta besök insåg han det gemensamma kulturarvets betydelse, och förstod att han med hjälp av sin jubileumsbudget skulle kunna uppfylla önskemålet om att återskapa denna Olavsbild hemma i Sarpsborg. Sindre Martinsen Evje tog kontakt med Betlehems borgmästare Vera Baboun, och tillsammans tog de initiativ till ett bredare kulturellt och kyrkligt samarbetsprojekt kring den gemensamma Olavspelaren. Det beslöts att man skulle göra en kopia av pelaren i full skala, en ny Olavspelare för Sarpsborg, i samma typ av marmor som den medeltida pelarens nära 6 meter höga original, en marmor kallad ”Jerusalem red”. Och nu utbröt en livlig diskussion i Sarpsborg var detta nya konstverk och kulturarv skulle placeras. Vilken plats i staden vore den bästa? Eftersom även ett modernt samtida Olavskonstverk var beställt till jubileet för torget S. Marie plats, Den unge Olav, började man tänka i nya banor. Slutligen beslutades att det skulle uppföras en helt ny museibyggnad med utkikstorn på Borgarsyssel museum, en ”formidlingshall”, och den fick namnet efter pelaren, Olavs Hall. En stor jubileumsutställning planerades också för hallen, som skulle ha Sarpsborgs och regionens historia som huvudberättelse, Tusen rike år.

Bild 3 b. Födelsekyrkan i Betlehem under restaurering. Pelarna skyddade av paneler. Utställning om restaureringens olika steg visades för besökare. Foto Birger Lindstad 2015.

Ett konkret och praktiskt vardagligt samarbete

Så pågick 2014 – 2015 ett konkret och praktiskt vardagligt samarbete mellan stenbrottsindustrier, stenhuggare, konstnärer och konservatorer i både Betlehem och Sarpsborg. Den röda marmorn till den nya Olavspelarens skaft hämtades i Betlehem från samma stenbrott som de medeltida pelarna i Födelsekyrkan och de transporterades till Norge i tre delar (ca. 5 ton) till Johansens Monumenthuggeri i Skjeberg utanför Sarpsborg. Det korintiska kapitälet höggs i Betlehem i denna marmor av den palestinske stenhuggaren Akram Anastas, medan pelarens bas i en lokal grå granit höggs i Skjeberg av norska stenhuggare. På så sätt symboliserade de olika stenarterna det ömsesidiga utbytet. För målningen av Olavsbilden anlitades konservatorn och konstnären Terje Norsted, som hade lång forskningserfarenhet av den norska medeltidskonstens särskilda teknik, stil och ikonografi. Han hade tidigare genomfört en nygjord rekonstruktion av det högmedeltida Olavsantemensalet från Nidarosdomen [2], en gåva till Islands jubileumsår (www.niku.no). Med ett gediget forskningsarbete kring pelarmålningarnas teknik, främst oljebaserad teknik, förberedde han sitt konstnärliga arbete.

Tillsammans med fotograf Birger Lindstad kunde Terje Norsted få möjlighet att på plats studera målningstekniken och fotografera den för dem frilagda originalbilden på Olavspelaren, och de tog över 250 fotografier. Hemma i Norge kunde han bearbeta dessa foton digitalt med hjälp av speciella bildprogram, vilket resulterade i färgtryck som han kunde utgå från i sin tolkning av sin nya återskapade Olavsbild. Terje Norsted kallar sin Olavsmålning en ”gjenskapelse” (re-creation) och är noga med att den inte ska ses som en kopia. Under våren färdigställde han målningen i en hytta hos monumenthuggeriet i Skjeberg. [Bild 4 a-b] Samtidigt skedde ett febrilt arbete bland museiarkitekter och utställningsdesigners, antikvarier och museipedagoger för att få färdigt den nya museibyggnaden till invigningen vid tusenårsjubileets höjdpunkt, den särskilda Olavsdagen 29 juli 2016 under Olsok-festivalen.

Mitt i sommaren 2016 den 7 juli kunde stenhuggarna resa den färdiga nya Olavspelarens tre delar på plats i den nya museihallen Olavs Hall, och slutligen kröntes pelaren med det korintiska kapitälet överst under taket.  [Bild 6] Olavsbildens kungagestalt gick att se tydligt från sin position högt upp i hallen, där målningen lyser i klara färger, blått, rött och guld. Pelaren avtecknar sig mot en vägg med ett foto av Födelsekyrkans interiör, för att markera dess ursprungliga tillhörighet. Terje Norsted har genom sin återskapade Olavsmålning visat att ett djupt kunnande om medeltida målningstekniker kan ge oss mer kunskap om hur de medeltida polykroma bilderna en gång borde ha sett ut.

Bild 4 a. Terje Norsted (t.v.) och borgmästaren i Sarpsborg Sindre Martinsen Evje våren 2016. Foto Hege-Beate Solås Lindemark.

 

 

 

 

Bild 4 b. Donatorsbilden av den knäböjande kvinnan. Kristin Sigurdsdotter. Foto Hege-Beate Solås Lindemark.

 

 

Bild 5. HM Kung Håkon av Norge vid invigning av Olavspelaren i Olavs Hall på Borgarsyssel museum vid Olsok 29 juli 2016, följd av borgmästaren i Sarpsborg. Delegationen från Betlehem med borgmästaren Vera Baboun i spetsen väntar vid pelaren. Främst går intendent Hege-Beate Solås Lindemark, utställningsansvarig. Foto Jubileumsorganisationen Sarpsborg.

Alla konstverk, byggnader och utställningar stod klara på Olavsdagen 29 juli, då Norges Kung Harald kom på besök och kunde inviga byggnader och konstverk, besöka utställningarna och delta i jubileumsgudstjänsten vid medeltidsstadens kyrkoruin. [Bild 5]. Särskilda gäster vid invigningen var en stor delegation från Betlehem med borgmästare Vera Baboun i spetsen och många av dem som deltagit i projektet med Olavspelaren. Lutherska världsförbundets president biskop Munib A. Younan från Jerusalem var också med. Vänskapsföreningen Sarpsborg- Betlehem kunde här manifestera fredsarbetet ytterligare.

Bild 6. Den nya Olavspelaren på plats i Borgarsyssel fylkesmuseum 15 september 2016. Platsen är nu etablerat som nytt pilgrimsmål på pilgrimsvägen ”Borgleden” mot Oslo-Nidaros. Foto Anne Lidén.

Den mäktiga Kristin Sigurdsdotter – Olavsbildens donator

De flesta forskare om Födelsekyrkans konst och arkitektur har utgått från konsthistorikern Gustav Kühnel (1942-2009) och hans stora forskningsstudie i Israel på 1980-talet, Wall-Painting in the Latin Kingdom of Jerusalem (1988). Enligt honom var bildprogrammet en helhet som tillkommit i mitten av 1100-talet, och han menade även att donatorn på Olavspelaren måste vara en nordisk pilgrim, en kvinna av hög börd. Intresset för kvinnliga donatorer i medeltida konst har sedan ökat under 2000-talet, och forskare som Jaroslav Folda kan visa att kvinnor haft ett större inflytande än man tidigare trott.

I min doktorsavhandling om Olav den helige 1999 identifierade jag henne som ovan nämnts som Kristin Sigurdsdotter (1125-1178). Av alla nordiska kvinnor av kunglig börd verksamma omkring 1150-1160, hade hon tillräcklig makt att genomföra en donation av ett konstverk på denna högt rangordnade plats. Kristin Sigurdsdotter (1125- 1178) var dotter till kung Sigurd I av Norge (1103-1130), som fick sitt namn Jorsalafarare efter en pilgrimsfärd till Jerusalem. Hon hade genom kunglig uppväxt och giftermål med jarlen Erling Skakke (1115-1179) nära kontakt med samtidens kungliga familjer och med höga ämbetsmän i katolska kyrkan, och kunde följa utbyggnaden av Nidarosdomen och inrättandet av Norges ärkesäte 1153. Hon födde sin son Magnus Erlingsson (1156-1184) som blev krönt till Norges kung 1164. Som kungamoder intog därmed hon en hög ställning. Snorre Sturlasson markerar hennes maktroll och noterar även hennes färder till Bysans. Enligt berättelserna har hon således både makten och möjligheten att kunna instifta ett konstverk på Jesu födelseplats. Det var kanske inte enbart i politiskt syfte, utan det kunde även haft sin grund i personliga skäl, till exempel att hon vill uttrycka sin tacksamhet över att kunna föda ett barn, tillika en kungason. Alltså kan bilden ses som ett personligt kvinnligt uttryck för kristen tro.

Återskapande av kulturarv och pilgrimsmål – konstens inverkan för samhället och historiemedvetandet

Hela det stora historiska jubileumsprojektet kring det gemensamma kulturarvet i Sarpsborg och Betlehem har gett resultat, som sprider sig utanför det rent historiskt museala ansvaret. Precis som Unesco hade inkluderat pilgrimsvägen till Betlehem i sin klassificering av Födelsekyrkan som Världsarv 2012, beslutade man i Sarpsborg och i fylkesmuseets ledning att den nya Olavspelaren i Olavs Hall skulle klassas som pilgrimsmål. Nu utgör Olavs Hall på Borgarsyssel fylkesmuseum i Sarpsborg ett pilgrimscenter, en del av den stora pilgrimsvägen till Nidaros [1], och där pilgrimer nu kan få sitt pilgrimspass stämplat. Sarpsborg kan utvecklas till en viktigare ort än förut, i anslutningen till den väletablerade pilgrimsleden mot Nidaros, en viktig turistled och betydelsefull inkomstkälla i Norge. På så sätt kan kulturturismen få en större marknadsmässig betydelse för hela regionen. De många pilgrimsvägarna St Olav ways mot Nidaros i Norra Europa har också klassificerats 2010 som Europas kulturvägar.

De olika offentliga jubileumskonstverken med Olavsbilder i Sarpsborg visar en tydlig bild av hur synen på Olav den helige utvecklats och förändrats under 1900-talet och 2000-talet. Den gamla bronsskulpturen med den skarpa stridsyxan hade fokus på den historiske vikingakungen Olav II Haraldsson, den kung som grundade staden 1016 och som kunde regera handlingskraftigt med rå makt och våldsam strid under vikingafärder. På 1100-talets pelarmålning i Betlehem framträder istället helgonkungen Sankt Olav med gloria, som offrade sig för kristendomen i slaget vid Stiklestad 1030 [2], då han lade ner sitt vapen mot övermakten och stupade som martyr för sin tro. Som kyrkans ödmjuke tjänare, klädd i stram hovdräkt håller han här sin spira och sköld till försvar för Kristi födelseplats, men också för de troendes böner. Den traditionella tusenåriga Olavsmässan inom den katolska kyrkan tog också fasta på helgonkungens hjälp till den som flyr från orättvisa och förtryck. Och detta fredliga kulturarv är viktigt att lyfta fram idag när ultranationalismens antidemokratiska krafter vill ha tolkningsföreträde av de nationella symboliska uttrycken och utnyttja dem för hat och folkfientlighet.

Den nya offentliga skulpturen Genesis i Sarpsborg på S. Marie torg, en stålskulptur av den unge Olavs huvud av skulptören Finn Eirik Modahl, visar en renskalad gestalt fri från historiska och kyrkliga traditioner, men med ett formspråk som ändå kan tolkas symboliskt. [Bild 7].  En ung man i det slipade stålets grå böljande och mjuka former, höjer sig ur vattnet i en bassäng omgiven av sten och gröna gräsmattor. Hans ansiktsuttryck är allvarligt. Denna unga gestalt är fri från historisk skuld, renad av vatten, och kan enligt en mer universell konsttolkning uppfattas som en ungdomens vattenande. Men Den unge Olav kan också jämföras med äldre tiders fontänskulpturer från antiken och renässansen, och då kan man läsa in den som en bild av en flod- och forsgud, i detta fall en personifikation av den stora floden Glomma och stadens symbol Sarpsfossen. Skulpturens allvarliga ansiktsuttryck kan tydas som en sorgsen oro för framtiden. Konstverket visar därigenom den stora industristaden Sarpsborg på nödvändigheten av en mer hållbar framtid; att flodens vatten som varit källan till hela regionens välstånd måste hållas rent.

 

Bild 7. Den unge Olav på St. Marie plats. Skulptur ”Genesis” av den norske skulptören Finn Eirik Modahl. Foto Anne Lidén.

Lämnar man den nya Olavspelaren i Borgarsyssels museum och går upp i det nybyggda höga utkikstornet på den nya museibyggnaden Olavs Hall har man en vidsträckt utsikt över hela stadens centrum och omgivningar. Vänder man blicken mot norr och öster och följer flodens flöde inser man svårigheterna med att uppfylla de nya konstverkens maningar om fred och en hållbar miljö. Ett enormt stort industrilandskap breder ut sig i sydost längs floden, och man inser att Sarpsborgs stad som genomfört ett lyckat kulturarvsprojekt och ett framgångsrikt jubileum, har ännu större utmaningar att tackla.

När det gäller Betlehem i Palestina är utmaningarna för framtiden ännu mer gigantiska – men trots alla svårigheter med ständigt pågående konflikter, krig och ett ökande lidande för folket, kan små fredsinitiativ ändå skapa en viss hoppfullhet. Det envisa arbete som genomförts i vänskapsarbetet mellan Sarpsborg och Betlehem visar att fredsarbetet kan fortsätta i ett vardagligt samarbete kring arbete och kultur.

NOTER

[1] Namnet Nidaros är härlett av floden Nidälven och dess mynning. Det betecknar stiftet men också traditionellt staden Trondheim. Nidarosdomen i Trondheim byggdes över helgonkungen Sankt Olavs gravplats vid Nidälven. Den är en av de största katedralerna i Norden och ett av Europas viktigaste vallfartsmål.

[2] Den 29 juli 1030 stupade den norske kungen Olav II Haraldsson i Slaget vid Stiklestad, norr om Trondheim. Efter att tidigare lämnat kungamakten i Norge för att resa till Gardarike (Ryssland) återkom han nu med sin här för att skapa en kristen stat. Enligt Frostatingslagen hade då bönderna skyldighet att döda honom, eftersom han brutit sitt kungakontrakt. På så sätt kan Olavssagan och Olavslegenden läsas som ett kristet ödesdrama vilket ledde till Sankt Olavs martyrdöd för den kristna tron. Han blev Norges nationella martyrkung och skyddspatron. Tiden mellan 28 juli till 5 augusti räknas sedan dess som offentliga Olavsfestdagar i både kristen religiös och sekulär tradition.

 

Länkar:

www.crusaderstudies.org.uk

www.cicts.org

www.ffhl.org

www.en.lpj.org

www.natitivityrestoration.ps

www.niku.no

www.ostfoldmuseene.no/avdelningene/borgarsyssel-museum

http//:sarpsborgtiltusen.no (30 dec 2014)

www.sarpsborg2016.no

whc.unesco.org/en/list/1433

 

Källor:

Norsted, Terje (2016). Hvordan jeg opplevde gjenskapingen av maleriet på Olavssöylen I forbindelse med Sarpsborgs 1000-årsjubileum. (ännu opublicerat manuskript)

Litteratur:

Bakken, Erling (2009) Historien om Olavsmonumentet 2016. Sarpsborg kommune.

Bengtsson, Jesper (2011). Vägen till fred. SSU, Stockholm.

Dagen 12/4 2014; 29/7 2016.

Delmonte, Francesco (2012). The Oslo Peace Process. Tesi di laurea. Master Thesis International Relations. International comparative relations. University Ca´Foscari Venice, Italy.

Folda, Jaroslav (1995). The art of the crusaders in the Holy Land 1098-1187. Cambr. Univ. Press .

Folda, Jaroslav (2009). Crusader Art: the art of Crusaders in the Holy Land 1099-1291.

Folda, Jaroslav (2015). ”Twelfth century pilgrimage art in Bethlehem and Jerusalem: Points of contact between Europe and the Crusader Kingdom”. (s 1-14) Romanesque in the Mediterranean.

Hupe, Jan & Sandvik, Terje (2016). Sarpsborg 1016-2016.

Keshman, Anastasia (2013). “Crusader Walls Mosaics in the Holy Land. Gustav Kühnel´s Work in the Church of The Nativity in Bethlehem”. Sid 257-270. Arte Medievale IV serie Anno III. Sapienza univ. di Roma.

Kjaer, Hans (1932). St.Knud og St.Olaf in Bethlehem. Nord.Tidskr. f. Vet. och kultur.

Kühnel, Bianca (1994) Crusader art in the twelfth century. Berlin 1994.

Kühnel, Gustav (1988). Wall-painting in the Latin kingdom of Jerusalem. Frankfurter forschungen zur Kunst Vol 14. Berlin 1988. (sid 116-120 S. Olav column  and the nordic pilgrims)

Lidén, Anne (1999) Olav den helige in medeltida bildkonst. Legendmotiv och attribut (Saint Olav in Mediaval  Pictorial Art. Legendary motifs and Attributes). Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akademien. Monographs. Stockholm. ( Pl 1, Fig 4 , pp 18-21, 50-53: Pelarbilden i Bethlehem, 266-268:Stiftarbilden i Betlehem)

Martin, Therese Ed. (2012). Reassesing the Roles of Women as ”Makers´of Medieval Art and Architecture. Vol 1-2. Brill Leiden.

Nybo- Rasmussen, J.  mfl. (1986) Sankt Knud Konge. Köbenhavn.

Olav i verden. Tor Viskum Red. Bilag till Sarpsborg arbeiderblad Tisdag 14 juni 2016.

Pentz, Peter (1986). ”Knud konge igen”. (s. 1-9) Iconografisk post (ICO) 1986:1.

Sarpsborg Arbeiderblad 30/11, 25/12 2013; 5/9,18/10 2014;  5/12 2015; 19/7, 28/7 2016.

Sarpsborg 1000 år 1016-2016. Forslag fra faggruppene til Jubileumskomiteen. Sarpsborg kommune 2011.

Veien til et jubileum. (2007-2016) Forprosjekt. Sarpsborg kommune. 2009.