Några intryck av Fem pjäser och en scen av Jan Käll
Leif Stålhammer
I en tid då folkkära skådespelare som Lassgård, Falkman och Reuter och före dem Hans Mosesson, den gamle ”r”-aren, känner sig oförhindrade att skänka sitt kulturella kapital till näringslivet och gör varu- och livsstilsreklam är det anmärkningsvärt och hoppfullt att någon fortsätter att göra motstånd mot rådande förhållanden. Ge oss motbilder. Utgivandet av Jan Källs Fem pjäser och en scen (Teater Tribunalen, 2021) inger hopp. Det finns alltså åtminstone en dramatiker i Sverige eller EU- regionen Lövenien, som en del säger, som vågar göra motstånd. Som besitter analysförmåga och begåvning att genomskåda och gestalta det krisande klassamhälle vi lever i. Ett land som gett upp sin nationella suveränitet för att tjäna imperialismen. Ett land med trupper i Mali, Irak m.fl. länder, ja, till och med borta i Svarta Havet, men som inte längre kan försvara sitt eget land. Som har en kulturminister vars mest spännande drag är hennes frisyr. För att få del av detta lands kulturpengar måste du idag ansluta till rådande värdegrund. Det vill säga HBTQ, globalism, allas lika värde med mera. Annars inga bidrag. Innehållet i Källs pjäser är inte bidragsfähigt. Lyckligtvis finns det en teater som vågar ta fighten och iscensätta Källs pjäser. Som tar risken. Detta är Teater Tribunalen, som nyss firade tjugofemårsjubileum av arbete i motvind. En av pjäserna i Jan Källs volym, Fotboll i Jemen, går upp på teater Tribunalen redan i höst och det skall bli spännande att se hur den gestaltas av ensemblen och regissören, tillika en av grundarna till teatern, Rickard Turpin. Den handlar om hur svensk säkerhetspolis på uppmaning av CIA värvar en jemenitisk medborgare i Sverige. Hans uppdrag var att infiltrera al-Qaida för att öka träffsäkerheten hos det amerikanska drönarprogrammet. Bygger på en verklig händelse.
Pjäs nummer fem i samlingen, Budbäraren, finns redan som radioteater inspelad av Tribunalen och kan avlyssnas via deras hemsida. Rekommenderas varmt! Jag skulle gärna vilja se den på scen så snart som möjligt. Om det funnes något mod i Dramatens ledning, vår s.k. nationalscen, borde de ta upp pjäsen. Denna viktiga text handlar om hur CIA påverkade bildkonsten efter kriget och såg till att abstrakt konst blev dominerande i världens konstliv. En del i det kalla kriget med spetsen riktad mot Sovjetunionen och den föreställande konsten. Den har en förnyad aktualitet mot bakgrund av vår nuvarande lydnad gentemot USA. Hur många känner till detta? Det fanns en tid då Dramaten vågade ta upp kontroversiell dramatik, som Vilhelm Moberg, Rudolf Värnlund, ja, även Bertolt Brecht. Det är länge sedan.
Man slås av hur olika Källs pjäser är sinsemellan. Till exempel Värddjuren är ett lärostycke som utmärkt underhållande gestaltar hur bankerna gör sig till herrar och visar ”…kära publik, att bankerna, vad som än händer, kommer att kräva betalning till sista kronan. Med ränta.” Brecht hade gillat den.
Den borde visas för alla skolor som komplement till den påbjudna sionistiska propagandan som numer är obligatorisk.
Jag har här berört något litet av pjäserna i volymen. Den är utsökta vackert grafiskt formgiven av Karin Z Sunvisson. Rekommenderar varmt läsning, underhållande sådan!
Norberg den 26 juli 2021