COVID-19: Coronavirus och civilisation

 

Diana Johnstone är en amerikansk författare och journalist som sedan länge är bosatt i Paris. I denna artikel, som översatts från engelska och publiceras med hennes medgivande, diskuterar hon de mer politiska aspekterna kring Coronapandemin – till exempel varför de mycket långtgående nedstängningsåtgärderna vidtogs? Var det så att regeringarna i västvärlden greps av panik och kände ett behov av att demonstrera handlingskraft i ett läge då man helt enkelt inte visste hur man skulle hantera krisen? Hon vänder sig också bestämt mot de ”vänsterdebattörer” som velat se ett slags storkapitalisternas sammansvärjning bakom krisen. Artikeln publicerades den 10 april 2020 och inkluderar följaktligen inte den senaste fasen av pandemin, då man åter börjat öppna upp samhällena igen. Av Johnstones böcker finns i svensk översättning Dårarnas korståg (Hägglunds förlag, 2004) om kriget i Jugoslavien och Drottningen av kaos: Hillary Clinton och USA:s utrikespolitik (Karneval förlag, 2016).

 

Diana Johnstone

 

Vartefter tiden går i nedstängning kommer även människor bundna till varandra genom kärlek att börja finna det svårt att stå ut med varandra. I större skala – i denna galna massinlåsning – kommer människor som förts samman genom sitt avståndstagande från våra kriminella styresmäns lögner plötsligt finna sig vara fiender på grund av motstridiga tolkningar av varför den ena eller andra individen gör det eller det.

Detta sker inom alternativa media – i synnerhet i Tyskland. Det tycks som om många icke-konformistiska politiska analytiker tror att den kris som framkallats av coronaviruset är en bluff, iscensatt av media och regeringar av ondskefulla skäl. De manar till protester och demonstrationer mot inlåsningen.

Jag kan inte låta bli att uppfatta detta som en slags besatthet hos vissa oliktänkande att för sig själva bevisa att de är goda ”antiauktoritära” tyskar, som aldrig skulle ha böjt sig för nazismen. Men är detta hävdande av individens frihet på sin plats mitt i en allmän hälsokris?

Maktens begränsningar

Smarta människor önskar naturligt att finna motiven bakom det som sker. En gång må sådana människor ha varit teologer, som kunde förklara de mystiska vägar genom vilka Gud lät uppfylla sin kosmiska plan. Eller en översvämning, pestepidemi eller jordbävning. Det måste existera ett skäl för dem, ett motiv som människan kunde förstå. Den Allsmäktige straffade sin syndiga flock och påminde den om vem som hade befälet.

Idag finns det ett stort antal kommentatorer inom alternativmedia som är redo att tro på inte Guds men väl Mammons absoluta makt, makten hos Wall Street och deras partner inom politik, media och militär. Enligt detta synsätt inträffar inga avgörande händelser, som inte har planlagts av jordiska makter för att tillgodose egenintressena.

Mammon raserar ekonomin till dess att ett fåtal oligarker äger allting. Alternativt skapade Mammon covid-19 för att få möjlighet att stänga in oss och ta ifrån oss det lilla som återstår av vår frihet. Eller också använder sig Mammon av ett virus för att få en förevändning att vaccinera oss alla med hemliga substanser och förvandla oss till hjälplösa zombies.

Är detta troligt? I en viss mening är det det. Vi vet att Mammon saknar alla skrupler och är moraliskt i stånd att begå vilka brott som helst. Men likväl inträffar saker som Mammon inte planerat, såsom jordbävningar, översvämningar och pandemier. Motviljan mot vår härskande klass tillsammans med motviljan mot att låsas in leder till slutsatsen: De använder sig helt enkelt av denna fabricerade kris för att kunna låsa in oss!

Men för vad? Vem har något att vinna på att stänga inne befolkningen? För nöjet att kunna säga till sig själv: ”Vi fick dem dit vi ville ha dem, instängda i sina hem!” Är avsikten att undertrycka en folklig revolt? Vilken folklig revolt? Varför undertrycka folk som inte gör något som behöver undertryckas?

Vad är syftet med att stänga inne en befolkning – jag tänker särskilt på Förenta Staterna – som är splittrad, oorganiserad, djupt förvirrad på grund av generationer av ideologisk indoktrinering där man förklarat för dem att deras land är ”det bästa” på alla tänkbara sätt, en befolkning som följaktligen är oförmögen att formulera adekvata krav på ett system som skoningslöst exploaterar den? Behöver du verkligen hålla din trogna labrador inlåst så att han inte biter dig?

Om något borde det trauma den nuvarande situationen innebär i själva verket väcka en sovande befolkning till insikt om behovet av samhällsförändringar. Föreställningen att denna nedstängning hotar att bli permanent är fullständigt orealistisk och står i motsats till alla tidigare erfarenheter. Tvärtom, utdragen nedstängning leder troligen till explosioner. Frågan är om sådana explosioner kan bli konstruktiva?

Förblindad av hybris

Istället för att beklaga Mammons allsmäktighet är det mer konstruktivt att leta efter sprickorna i hans pansar, hans svagheter, på vilka sätt han kan bli grundligt misskrediterad, fördömd och besegrad.

Mammon är förblindad av sin hybris, ofta korkad, inkompetent, fördummad av att komma undan så lätt med så mycket. Ta en titt på Mike Pompeo eller Mike Pence [USA:s utrikesminister respektive vicepresident; övers. anm.] – är dessa personer kraftfulla genier? Nej, de är halvidioter som har förmått kravla sig upp i ett korrupt system, som föraktar sanning, anständighet och intelligens – i likhet med resten av de maktens gangstrar som befolkar ett system som saknar alla etiska eller intellektuella normer.

Makten hos sådana individer är bara en återspegling av bristen på social ansvarskänsla hos stora befolkningsgrupper vilkas ointresse för politik har möjliggjort för avskummet att nå till toppen.

Den nedstängning som våra västerländska regeringar beordrat vittnar om hjälplöshet snarare än om makt. De hade ingen brådska att låsa oss inne. Nedstängningen är katastrofal för ekonomin, vilket är deras främsta bekymmer. De tvekade och beslutade sig för att ta steget när de blev tvungna att göra någonting och var illa rustade för att göra något annat. De såg att Kina hade gjort det med gott resultat. Men klyftiga asiatiska regeringar gjorde även mer, de delade ut skyddsmasker, genomförde tester och tillämpade behandlingsmetoder som de västliga regeringarna inte förfogade över.

De västliga regeringarna uppmanade folk att stanna hemma när experterna hade förklarat de exponentiella kurvorna för dem. De visste helt enkelt inte vad de i övrigt skulle göra. Det finns åtminstone ännu så länge tillräckligt med social ansvarskänsla kvar i våra samhällen för att tvinga regeringarna att tillämpa de grundläggande klassiska karantänmetoderna under en pandemi.

Naturligtvis finns i varje krissituation de som är tillräckligt välplacerade för att kunna dra nytta av katastrofen. Det var inte gamarna som förorsakade boskapens död så att de skulle kunna äta av kadavren. Men de kommer att sluka dem när de väl är för handen. Wall Streets finansiella maktcentra fick kongressfolket att snabbt stifta lagar som skyddar deras intressen medan små företag slås ut och vanliga arbetare blir utblottade och drivs till förtvivlan.

Men på längre sikt, utan de små företagen, utan de arbetare som nu berövats sin inkomst, utan normal ekonomisk aktivitet kommer inte heller Wall Street att ha någon att tappa på hennes blod eller ha någonting att exploatera. Det saknar helt sans och vett att tro att de dominerande ekonomiska makterna framkallat denna ruinerande kris för att uppnå någon slags mystisk förmån för dem själva.

Inom EU har borgenärländer som Tyskland och Nederländerna vägrat att tillåta den Europeiska centralbanken att utge ”Coronaobligationer” för att finansiera den ekonomiska återhämtningen av hårt drabbade länder som Italien och Spanien. Det betyder att dessa länder blir tvungna att låna på den privata finansmarknaden till höga räntor som kommer att leda till bankrutt.

Detta kan låta som en välsignelse för det internationella finanssystemet, vilket emellertid kommer att finna sig självt som innehavare av en oändlig mängd obetalbara skulder. Detta kan leda till att EU faller sönder, något som inte ligger i dessa Mammons mäktiga herrars intresse.

Offentlig hälsovård är inte ett individuellt val

I väst uppfattas “mänskliga rättigheter” som en individs eller en minoritets rättigheter att opponera mot vad vi brukar kalla ”regimen” – så länge vi talar om andra länder än vårt eget. Förenta Staterna använder sig av ”mänskliga rättigheter” som en absolut rättighet och en förevändning för att utsätta andra länder för sanktioner eller bombningar när dessa avvisar USA:s globala dominans. Trotset mot myndigheterna hyllas som en motståndskamp, utan att man nödvändigtvis granskar alla detaljer.

Praktiskt taget alla centrala funktioner hos ett civiliserat samhälle står i motsättning till föreställningen om individens absoluta rättigheter. Varje civilisation har något slags rättssystem, vars grundläggande regler alla förväntas följa. De flesta civiliserade samhällen har offentlig undervisning och (med undantag för Förenta Staterna) offentliga sjukförsäkringssystem avsedda att gagna befolkningen i dess helhet. Dessa inslag i civilisationen inkluderar begränsningar i den individuella friheten.

De fördelar som varje individ har av att leva i ett civiliserat samhälle gör dessa begränsningar acceptabla för så gott som alla. Individens hälsa är beroende av hela samhällets hälsa, vilket gör att medborgarna i de flesta västländer accepterar att betala till ett allmänt sjukförsäkringssystem. Det enda undantaget är Förenta Staterna, där Ayn Rands självupptagna funderingar uppfattas som seriösa idéer i vida kretsar [1].

Ankomsten av en farsot eller en epidemi kan plötsligt framtvinga sådana abnorma och extremt obehagliga inskränkningar i rörelsefriheten som karantäner. Det är ett fall där individens frihet offras för det gemensamma bästa: individens rörelsefrihet begränsas inte enbart för vederbörandes eget bästa utan för samhällets och hela mänsklighetens.

Det paradoxala i våra högteknologiska samhällen är att ju svårare det blir för allmänheten (vi alla) att förstå kritiska funktioner och frågeställningar och ju mer vi blir beroende av experter och auktoriteter, desto mer misstror vi dessa experter och auktoriteter och misstänker dem för att använda sin position för att främja dolda agendor. Det finns därför ett slags inbyggd paranoia i våra samhällen där det osynligas makt alltmer omgärdas av mystik.

Paradoxen gör sig särskilt gällande beträffande frågeställningar som rör medicin och allmän hälsa, inte minst som auktoriteterna på området regelbundet är av olika uppfattningar. Särskilt i Tyskland, där krisen varit relativt mild, kan man höra en läkare deklarera att rädslan för covid-19 är artificiellt framkallad och att naturen borde få ha sin gång, emedan friska människor då inte behöver störas och de få som dör skulle ha gjort så hur som helst.

”Stanna hemma och ta ett piller”

Denna åsikt accepteras begärligt av dem som misstänker att varje åtgärd en regering företar är ett godtyckligt angrepp på den personliga friheten. Men den åsikten delas knappast av en majoritet inom den medicinska professionen.

Själv har jag sett vad detta virus företar sig. Det är inte fråga om en svår förkylning, eller en säsongsinfluensa. Ja, det förekommer lindriga fall men även dödliga. Viruset dödar inte bara överflödiga äldre personer vilket en del kommentatorer verkar nöjda med.

Likväl är det fullt rimligt att ifrågasätta värdet av nedstängningen. Här i Frankrike beslutade sig myndigheterna att stänga ned efter visst dröjsmål, och då enbart på grund av att sjukdomen spred sig och man hade ingenting annat att företa sig mot den.

Det fanns inga masker. En fabrik i Bretagne, som försåg den inhemska marknaden med masker och annan medicinsk utrustning, hade tidigare köpts upp av Honeywell och sedan lagts ned. Det är en aspekt av avindustrialiseringen av Frankrike, en avindustrialisering som tycks baserad på antagandet att vi i västvärlden klarar att leva uteslutande av våra hjärnor, idéer och start-uppföretag medan verkliga ting tillverkas för låga löner i fattiga länder.

Så det fanns inga masker och inte heller kapacitet att på kort sikt börja tillverka dem. Det var även brist på respiratorer och sjukhussängar – i själva verket kunde man inte göra annat än att be folk att hålla sig hemma samt ordinera paracetamol [Alvedon; övers. anm.].

Det finns förvisso bättre sätt att hantera krisen på och när nedstängningen hävs kommer oundvikligen en explosion av kritik att strömma ut över hur myndigheterna hanterat krisen liksom krav resas på drastiska förbättringar av det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet.

Argumentet att “nåja, ännu fler människor dör av vanlig influensa, cancer eller andra sjukdomar” gäller inte, eftersom denna sjukdom läggs till alla de övriga förväntade sjukdomarna: den puttar redan maximalt utnyttjade sjukvårdsresurser över kanten, till kollaps. I Italien har covid-19 dödat ett hundratal läkare på bara en månad. Dessa skulle inte utan pandemin ”hur som helst dött av någonting annat”.

I normala tider i Frankrike slår man numret 15 till räddningstjänsten SAMU (Service d’Aide Médicale Urgente, ung. Tjänsten för brådskande medicinsk hjälp) och teamet är på plats inom minuter. Under covid-19-krisen kunde man ringa 15 och vänta en timme eller mer innan någon svarade. Detta oavsett hur ditt hälsotillstånd var och det var inte ens säkert att någon hjälp anlände.

Huvudsyftet med karantän är att minska trycket på överbelastade system. Utan inlåsningen skulle belastningen ha blivit ännu värre. Coronakrisen har blottlagt otillräckligheten hos vårt nuvarande hälso- och sjukvårdssystem och behovet av omfattande reformer för att stärka detsamma.

Den irrationella rädslan för vaccination

Massvaccinering har alltid varit det säkraste sättet att utplåna dödliga sjukdomar. Det är också ett exempel på där individuell frihet behöver träda tillbaka för det gemensamma bästa. Det är djupt störande att många intelligenta människor är mer rädda för det vaccin som möjligen kan komma att utvecklas för att bekämpa det aktuella viruset än för viruset självt.

En invändning är att vinststyrda läkemedelsbolag söker dra nytta av varje sjukdom för att tjäna pengar. Men svaret kan inte vara att avvisa läkemedel. Huvudproblemet med ”Big Pharma” [den monopoliserad läkemedelsindustrin; övers. anm.] är att den lössläppta neoliberala kapitalismen i Förenta Staterna, i kombination med avsaknaden av en av myndigheterna styrd allmän sjukvårdsförsäkring, möjliggör för läkemedelsbolagen att ta skandalöst betalt för sina produkter och samtidigt inrikta produktionen mot de mest lönsamma medicinerna snarare än de mest behövliga.

Svaret på detta är inte att upphöra med medicineringen utan att kräva större offentlig granskning och priskontroll. Slutligen bör läkemedelsindustrin betraktas som en offentlig angelägenhet snarare än en affärsverksamhet och nationaliseras så att dess vinster kan finansiera forskning snarare än att betala utdelningar på aktiemarknaden.

Utsikterna varierar mellan olika länder. Att uppnå social kontroll i Förenta Staterna förefaller i praktiken omöjligt på grund av den överväldigande tron att det enda sättet på vilket saker och ting kan göras är genom ”fri företagsamhet”. I Frankrike, som har en positiv erfarenhet av blandekonomi, vore det politiskt möjligt att nationalisera läkemedelsföretagen – om nu inte Frankrike dominerades av EU, och indirekt av USA, vilka alltid är beredda att göra vad de kan för att blockera socialistiska initiativ överallt i världen.

Inte längre världens centrum

Men Väst är inte längre världens centrum. Covid-19-krisen har demonstrerat den stigande förmågan – och den mer humana inställningen – hos länderna i Ost-Asien. Man kommer att utveckla vacciner i Kina, Ryssland och andra länder utanför NATO:s sfär. Deras framsteg kommer att bryta det västliga läkemedelsmonopolet.

I Europa, i synnerhet i Frankrike, Italien och Spanien, tilltar besvikelsen över den Europeiska Unionen och tendensen går mot ökad nationell suveränitet. Och suveräna nationer, i stånd att svara mot sina folks önskemål, kan bryta sig loss från finansmarknadernas diktat och förnya demokratin på ett för medborgarna mer lämpligt sätt.

I Frankrike kräver fackföreningar och progressiva bättre skydd för befolkningen, till att börja med för alla oundgängliga arbetare inom servicenäringarna som sjukvård och matbutiker, bussförare, de som levererar varor, kort sagt all dem som tacksamt välkomnas av sina instängda landsmän, som drar nytta av deras offentliga tjänster.

Måhända på grund av Frankrikes långa tradition av sociala strider, inklusive de Gula västarnas rörelse som inte försvunnit men tagit en paus, kan man vara säker på att efter nedstängningen kommer en explosion av krav på att överge den neoliberala globalismens fantasier och istället satsa på ett system där folkets välfärd kommer först.

Som kontrast kan nämnas att när det gäller Coronakrisen i Tyskland har en person, som antagits ”stå till vänster”, initierat en framställning till myndigheterna att personer över 75 år bör – om de är sjuka – förklara att de avsäger sig medicinsk behandling för att ge företräde åt yngre personer. Detta är en ny variant av identitetspolitiken; att klassificera människor genom deras grupptillhörighet och ett steg i riktning mot ett återupplivande av nazisternas värsta former av eugenik [rashygien].

Vilket system är civiliserat och vilket är barbariskt: att insistera på ett system som ger samma vård till alla eller ett där de äldre offras för de yngre? Vad är det senare annat än en återgång till forna tiders människooffer, denna gång till offerguden Mammon?

För civilisation

Att låta larmet ljuda om hur gruvlig vår härskande klass är leder oss ingenstans – för så vitt vi inte har en uppfattning om ett verkligt alternativ. Inte endast ”bjuda motstånd” utan föreslå och kämpa för någonting annorlunda och bättre.

Låt oss starta vid den mest konkreta och praktiska utgångspunkten och arbeta oss vidare från den: vaccinationen. I likhet med andra aspekter av offentlig sjukvård rör vaccinationen den kollektiva hälsan, snarare än individens rättigheter. Det handlar sålunda inte om ”motstånd mot förtryck” utan om uppbyggnaden av en civilisation.

Coronaviruset har inte påvisat ett behov hos oss att bli kvitt vacciner, på grundvalen att ”dom” vill använda vaccinerna mot oss. Tvärtom har det demonstrerat behovet att vi bör försäkra oss om att vacciner utvecklas under noggrann övervakning för att gynna den offentliga välfärden och inte som ett medel för Big Pharma att åstadkomma större utdelningar åt BlackRock [2].

Problemet med vacciner är inte vaccinationen som sådan utan den amerikanska kapitalismen som fullständigt spårat ur. Det fanns en tid då Food and Drug Administration [USA:s motsvarighet till svenska Läkemedelsverket; övers. anm.] var en pålitlig granskare av medicinska innovationer. Under senare decennier har sådana kontrollorgan alltmer tagits över av de företag de förväntas kontrollera och omvandlats till gummistämplar.

Alarmerande är också den föregivna roll som miljardärer som Bill Gates spelar, vilkas filantropiska verksamheter misstänks för manipulationer av vacciner för dolda skändliga syften.

Botemedlet mot detta är inte att ge upp medicinering och vaccination utan att demontera de förvuxna diktatoriska makterna och bygga ett samhälle som verkligen kan kallas civiliserat och som upprätthåller balansen mellan kollektivets och individens välfärd. Men att säga vad som bör göras är – naturligtvis – mycket långt från att veta hur det skall genomföras. Fast utan en idé om vad som bör göras görs heller inga ansträngningar att ta reda på hur.

Blandekonomi

I Förenta Staterna kommer det att bli nödvändigt att godta det faktum att vissa väsentliga verksamheter måste betraktas som offentliga tjänster. Detta kommer att kräva en våg av reformer liktydiga med en revolution, fast inte på det sätt som föreskrivits av marxistiska revolutionärer för situationer som inte längre existerar. Läkemedel och sjukhus är offentliga tjänster som måste kontrolleras av samhället. Internet har blivit en offentlig tjänst.

Hur ska detta hanteras? Innovatörer som använt den fria marknadens mekanismer för att uppnå en faktisk monopolkontroll inom sin sektor bör inviteras att välja vilken av sina herrgårdar de önskar behålla som residens när de drar sig tillbaka till rollen som rådgivare under det att deras orimligt ackumulerade inkomster blir en del av statskassan.    .

Det jag förespråkar är inte en “kommunistisk revolution”, förvisso inte för Förenta Staterna. Jag förespråkar blandekonomi, som kan förekomma i olika former, som den i Frankrike på 1960-talet till den i Kina idag. Styrningen av ekonomin skall vara samhälleligt kontrollerad för att försäkra sig om att stora investeringar har ett socialt ändamål.

Formen för denna kontroll kan variera. I Förenta Staterna blir den första uppgiften för den ekonomiska styrningen att leda bort investeringarna från vettlöst slösaktig militärproduktion mot inhemsk infrastruktur och åtgärder för att integrera all medborgare i ett genuint civiliserat samhälle. En sådan blandekonomi skapar en gynnsam miljö för uppkomsten av små oberoende och innovativa företag.

Ett samhälle fritt från fruktan för sjukdom och hemlöshet tillåter mer verklig frihet än det polariserade lotteri som råder i dagens kapitalistiska USA. Ett sådant civilisationsprojekt skulle vinna stöd bland anständiga och förnuftiga människor i alla samhällsklasser.

Jag är fullkomligt medveten om att dagens USA ideologiskt befinner sig ljusår bort från ett sådant förnuftigt projekt. Men en utveckling pågår i andra länder för att möta hotet från Big Pharma och amerikanska miljardärer som lägger sig i. Det ord som sammanfattar denna utveckling är ”multipolarisering”.

Begreppet lanserades av Vladimir Putin 2007. Det gjorde västvärldens förkämpar för den unipolära globaliseringen fullkomligt rasande, ett tillstånd de inte på långa vägar tillfrisknat från – den helgalet provokativa militärövningen ”Defender Europe 20” som avser att öva kärnvapenkrig alldeles intill den ryska gränsen har gjort ett tillfälligt uppehåll på grund av covid-19.

Förenta Staterna och dess europeiska satelliter bedriver i realiteten ett krig mot den fria världen, det vill säga länder fria från amerikansk dominans, i avsikten att vidmakthålla en imaginär global regim som följer en neoliberal politik: finansmarknadernas styre som godkänns genom manipulerade val.

Likväl befinner sig den unipolära globaliseringen i en process av sönderfall. Allt förtal av Kina kan inte förändra detta faktum. Medan USA:s propagandister fördömer sin uppåtstigande rival ser de flesta i världen att Kina hanterade epidemin mer professionellt än väst. USA:s kontroll av internationella organ hotas av växande kinesiskt inflytande – särskilt i Världshälsoorganisationen (WHO).

En multipolar värld är det största hotet mot Big Pharma. Bill Gates och de amerikanska läkemedelsföretagen kommer inte att ha monopol på utvecklingen av ett vaccin mot covid-19. Ett dramatiskt skifte från neoliberal globalisering mot multipolär nationell suveränitet kommer att återupprätta en genuin konkurrens – inte bara i produktionen av vacciner utan även när det gäller samhällets organisation.

Låt länderna i väst se till sina egna problem och söka lösningar. Låt andra länder utvecklas på ett sätt som passar deras egen historia, filosofi och folkliga krav. Det är uppenbart att den omskrutna ”fria marknadsdemokratin” inte är en modell som bör påtvingas alla jordens länder, inte ens Förenta Staterna självt.

Blandekonomier kan anta olika former. Några skulle kunna utvecklas i riktning mot något som kan kallas för socialism, andra inte. Låt varje litet land bli lika oberoende som Island. Låt världen utforska olika vägar. Låt hundra blommor blomma!

(Övers. PO Käll)

NOTER  (tillagda av red)

[1] Ayn Rand (1905-1982) var en rysk-amerikansk filosof och författare, som grundade den filosofiska riktningen objektivismen, en extremt individualistiskt orienterad tankeriktning som har många beröringspunkter med den ekonomiska neoliberalismen.

[2] Amerikanska BlackRock är världens största fondförvaltare. I slutet av 2019 uppgick bolagets tillgångar till 7400 miljarder (7.4 biljoner) dollar.