UPPLÄNDSKA VYER
Anders Björnsson
SOLPARKEN
Nerför den slippriga branten
Vintersolstånd och barmark
Över den gistna träbron
Och de mossbelupna stenarna i bäckfåran
Dammen: ett torrlagt bakvatten
Men ännu sprider sig rhododendronbuskaget
Som ett djungelblomster
Inramningen är hembageri och badhus
Och Stråket, Sjövägen
Och Lindys nedlagda barservering
Och bilbruset
Ur minnet litografin i sepiabrunt
Av Lasse Åberg
Med Vasalunds (eller Hagalunds) bandylag
Och inhopparen Svenne Berka
Den runda röda bollen!
Som spränger gränser
HJÄLSTA
På jakt efter den ynkliga grådraban –
släkt med backskärvfröet,
av somliga ansett som ett ogräs –
längs Hjälstavikens upptrampade stigar
Backsippan redan utblommad
Kaffetermos och hembakt
på mjuka mosskuddar
Ornitologer i gåsmarsch,
spängerna vårhala
Vår guide har karterat grådraban
i Upplands flora
och skrivit svenska botanikens historia
Vi byter bulle mot skinkmacka
Här växer stickig berberis
och en rar art av skogssmultron
(för tidigt för dem att synas)
Husdjuren har gödslat ordentligt
Någon sågar i en alrot
Från ståltermosen doftar det vildmark
Middagssolen gästar nu övre parnassen
Av grådraban fann vi en individ
Den var utmärkt av en tändsticksgunga
i ett lågt hasselsnår
EN CITTRA SJÖNG
Kvarteret Rökeriet hade prästgård, pastorsexpedition,
också järnhandel, pappershandel, en fiskaffär
Det mesta var låghusbebyggelse, med basarlänga
I ett hus hade tillverkats kola; det blev senare frisersalong
Kvarteret låg i en backe. Där växte fruktträd, alléträd,
gårdshus fanns, tabernakel med dopgrav, plank
Fungerande fattigdom rådde, en cittra sjöng
VID IGELBÄCKEN
Går ner till bäcken där den är som bredast
Där står en brygga och en soffa, båda i trä
Sätter mig, tar fram ett tunt pannkakspaket,
betraktar ällingarna, två kullar, sex i varje
De vaggar, går nästan ljudlöst fram efter ådan
Två sothöns guppar, en skäggdopping skräms,
tre skrattmåsar letar efter föda i bäckkanterna
Och bävrar har fällt stammar av sälg i strömfåran
Det byggs för en spårvägslinje i siktlinjen,
betong ryker, stål blixtrar. Somrigt nu, ännu
HUVUDSATSER
Försöker nå fram till en bild:
Bilden är gjord av en ung konstnär
Den ser ut att avbilda en djungel
Men jag har ju aldrig varit i en djungel
Och jag har aldrig träffat konstnären
Han tog livet av sig, trettioett år gammal
Han var en vän till min son
Min son äger denna bild
Han skaffade den några år efter självmordet
Det är en olja
Jag försöker nå fram till min son via bilden
Det är en föreställd bild
Jag går en omväg
Min son ritar hus
I djungeln finns det väl inga hus
Ändå talar man ibland om storstadsdjungeln
I den bodde de båda, på skilda håll
Grundfärgen är gul, som det elektriska ljuset
Djungeln förstör gräset, parker, i städer
Vännen hette Theodor
Det är ett vackert namn
Det har antagligen med Gud att göra
MORGON
Och det blev morgon, också den åttonde dagen
Morgonen lyste illrött strax ovan brynen, på gränsen till lila
Det lila försvann nästan genast, det illröda dröjde sig kvar
Det var som fransar på ett nästan genomskinligt draperi
Något dunkade hela tiden i luftrummet
Kunde det vara en polis- eller en räddningshelikopter?
Jag väntade bara på sirener
Jag väntade på en elektronisk väckarklockas ljud,
ett väsande ljud
Jag började ställa om min tideräkning
efter väntade ljud, väntande ljud
Bländningen mattades. Gick över till sekretären
och torkade bort dammkorn